These days
Början på den här veckan har verkligen bara fösvunnit. I måndags var jag hemma med D, då han inte mådde bra när han vaknade på morgonen och fick åka till läkaren. Han har astma sedan innan och det varandning som inte var som den skulle nu, så två gånger under dagen fick han sedan sitta med nebulisatorn för att rena andningssystemet. Stackars barn är det enda jag kan säga. Igår mådde han dock bättre, så han kunde gå till skolan igen.
Igår skypade jag med världens bästa och finaste Ida! Hade inte pratat med henne på fyra månader så det var verkligen helt underbart att se hennes ansikte igen, även fast det bara var på en skärm. Lite galet att vi satt där på varsin sida av jordklotet. Jag med piskande regn utanför fönstret och hon med syrsor som hoppar i bakrunden. Blev ju inte alls avis på hur brun hon är och värmen i Thailand. Vi pratade om allt och inget i en timme innan vi båda var tvungna att springa iväg och ta hand om barn. Helt galet vad mycket det finns att prata om och hur lite av allt man vill berätta som man hinner med på en timme. Vi kommer behöva veckor när alla är hemma igen för att catch up på allt som hänt.
Idag fick jag köra en liten trött E till skolan. Hon mådde inget vidare när hon vakna, men hade ingen feber eller några riktiga sympton som stärkte att hon faktiskt vara sjuk så dealen fick bli att hon fick sova en timme till och att jag sen fick köra henne. När hon väl åkte iväg till skolan var hon på mycket bättre humör, så den sista timmen av sömn gjorde nog nytta.
När jag kom hem igen slocknade jag i sängen. Vid lunch gick jag ut och sprang, vilket verkligen var behövligt. Var även ute och sprang i måndags, så förhoppningsvis ska jag få igång mina bra vanor igen nu. Har gjort ett nytt träningsschema så att jag blir lite mer motiverad till att träna. Det blir alltid lite roligare när man får kryssa efteråt.

Puss och kram!
Kommentarer
Trackback