Over and out!
Nu så här tre veckor efter att jag kom hem från USA känns USA skrämmande långt borta. Så mycket har hänt på de tre veckorna. Jag har hunnit umgås en del med alla mina fina vänner, varit upp på landet två gånger och börjat Chalmers. Samtidigt kommer jag på mig själv med att göra USA relaterade saker hela tiden, som t.ex. att säga ha en bra dag när man säger hejdå till någon, börja tänka på engelska när telefonen ringer, börja tänka på engelska när man ska beställa/köpa något i någon affär, och ett antal fler sådan saker. Jag kommer på mig själv att prata om USA och allt grymt som hände där så fort jag får chansen och det känns som om en ganska stor del utav mig önskar att jag fortfarande var där. Men nu gäller det att starta ett nytt kapitel och skapa nya minnen, vilket jag måste erkänna att jag är mer än taggad på. Chalmers blir som sagt det första startskottet i den kategorin.
Vill passa på att tacka alla underbara människor som var och med och gjorde mitt Au Pair år till det bästa någonsin. Både ni i USA och ni här hemma som varit med och stöttat. Jag skulle aldrig vilja byta ut er eller det gångna året mot något annat. Att ta beslutet att åka som Au Pair är fortfarande det bästa jag någonsin gjort. Jag hoppas att Sanna och Olivia just nu lever livet på sin resemånad längs västkusten, snälla kom hem levande! Dessa tjejer som jag i stort sett spenderade hela mitt Au Pair år med, hade inte viljat göra det med några andra! Jag hoppas att Amelie och Anna har och får det grymt kul era sista månader. Vi kör road trip när ni kommer hem! Jag hoppas att Elin (min vfamiljs nya Au Pair) får det bästa året någonsin! En paddeldag på sjön när du kommer hem nästa sommar är given! Hälsa familjen! Jag tackar Jenna och Johanna för att ni tog hand om mig så himla bra när jag kom till USA för över ett år sedan. Hoppas vi ses snart tjejer! Vet att jag sagt det många gånger, men självklart är jag också så himla tacksam över att jag hamnade hos min underbara värdfamilj. Kunde inte hamnat hos en goare och bättre familj. De är helt klart en del av min familj nu. Och min familj och vänner här hemma, alla samtal över skype då jag försökt hålla mig uppdaterad på vad som hänt i Sverige (har ju gått sådär). Tack alla!
Med det tackar jag för mig, även om Anna har gett mig order att fortsätta blogga (det har ju gått så bra hittills). Vill en sista gång upprepa att mitt au pair år är det bästa jag gjort. Det är helt sjukt att jag nu har det bakom mig. Om DU funderar på att åka som au pair, gör det! Även om jag nu lämnat USA kommer jag alltid ha med mig allt som hände där och alla fina människor där och jag kan redan nu säga att jag kommer att åka tillbaka så snart som möjligt, även om Sverige är hemma nu.
Over and out!
Puss och kram!
Home sweet home
Den 5 augusti 2013 stod jag alltså på svensk för första gången på över ett år. Man kan ju tänka sig att jag borde ha varit överlycklig och super taggad på att få träffa alla igen (med det inte sagt att jag inte var), men just i det läget var jag så grymt trött. Efter att ha stigit på planet i Frankfurt totaldäckade jag på planet och var fortfarande grymt trött när jag klev av det en och halv timma senare. För än gångs skulle kom min väska riktigt fort, så med mina tre väskor vandrade jag ut mot ankomsthallen där min fina familj stod och vänta. Nu var det ju inte så länge sedan jag träffade dem, utan bara en dryg månad, men det var ändå väldigt skönt att krama om dem och faktiskt känna att man var hemma igen.
Det första jag gjorde när jag kom hem var att hoppa i sjön. Så som jag har saknat det, tror inte det har undergått någon jag träffat i USA, hehe. Efter det tog jag en välbehövlig dusch innan jag kröp ner i MIN säng och sova någon timma. Mamma väckte mig strax innan vi skulle iväg och äta middag hos Omi, vilket jag tyckte var lite skumt, men trevligt. Var förfarande alldeles för trött för att orka reflektera över det. Vi åt en mysig middag med god svensk mat och hade det allmänt trevligt. Så småning om drog vi oss hemåt och jag såg då riktigt fram emot att få gå och lägga mig igen. När vi kom hem satte mamma nyckeln i handen på mig och bad mig gå och låsa upp. Jag som fortfarande var för trött för att orka reflektera över något av det som hände tyckte ändå att det hela var lite konstigt men tänkte inte mer på det. Första jag ser när jag kommer innanför dörren är att det ligger lakrits på golvet som leder in till vardagsrummet. Jag kopplar fortfarande inte, men inser att något är på gång, så börjar plocka upp det dyrabara svenska godiset och följer spåret in till vardagsrummet. Där från ingenstans hoppar plötsligt mina underbara vänner fram. Så himla glad och överraskad blev jag! Mina fina syster hade planerat allt och bjudit in alla. Nu blev det kramkalas igen, med en något chockad Ellen som plötsligt inte alls var trött längre. I uterummet hängde Sverige volanger, på bordet fanns svensk godis, svenska chips och dricka och ur högtalarna spelades svensk musik. Ett riktigt fint litet Sverigekalas helt enkelt. Det var så grymt kul att träffa alla igen och det fanns så mycket att prata om. The best surprise ever!!! Tack alla!
Puss och kram!
Going back to Sweden
Ja, så kom den där dagen som jag helt ärligt aldrig riktigt trodde skulle komma. Dagen då det var dags att åka tillbaka Sverige, dagen då mitt amerikanska liv tog slut. Det blev en väldigt lugn dag då vi bara hängde hemma, vilket var mysigt. Från början hade vi (familjen) tänkt åka in till Ridgewood och äta lunch, men jag blev så stressad över att hinna åka i tid till flygplatsen så vi skippade det. Dessutom kom tjejerna över för ett sista hejdå och jag ville inte köra ut dem, utan hänga med dem så länge det bara gick! Va så skönt att bara sitta hemma i soffan och prata igenom allt som hänt en sista gång. Dessutom fick tjejerna jobba på att lugna ner mina nerver lite då min ångest låg på topp av alla olika anledning. T.ex. att behöva lämna allt, att flygen skulle krångla, hur mitt liv skulle bli när ja kom hem, m.m. Efter många kramar sa jag ett sista hejdå (för nu) till tjejerna, och så var det bara jag och familjen kvar.
Tack för ett grymt år tjejer! <3
Planet lyfte två timmar försent från Newark, vilket gjorde att jag hade så där lagom svårt att slappna av på planet. Detta gjorde nämligen att jag hade en kvart till nästa flyg när vi landade på Frankfurt. Efter att ha pratat med flygvärdinnorna droppade även de kommentarerna att jag nog ändå skulle kunna hinna, men de kunde inte lova. Det gjorde ju inte saken bättre... Hade jag vetat att jag skulle missa mitt nästa flyg så hade det varit en sak, men nu när det var gränsfall var det värre. Hade ändå en ganska trevlig flygresa. Paret bredvid pratade på en hel del och ett det visades ett antal bra filmer.
När vi väl landade var jag först av flyget och började då bara kubba. Det är INTE att rekommendera att springa genom Frankfurts flygplats med åtta kilon på varje arm, något många tröjor och Jeffrey Campbells. Svetten rann när jag kom fram till gaten och då hade planet precis åkt. Kul. Var dock redan ombokad med nästa flyg som gick vid tolv (klockan var åtta). Passade på att äta lite, läsa lite och vila lite. Vad annars finns det att göra på en flygplats när man är sjukt trött. Det var i varje fall inga konstigheter med planet som gick klockan tolv och en och en halv timma senare stod jag på svensk mark för första gången på över ett år!
To be continued...
Puss och kram!
Family time!
Har fått kommentarer från lite olika håll att jag måste avsluta bloggen innan jag överger den totalt, och jag måste väl själv erkänna att jag tycker att bloggen inte riktigt är fulländad ännu. Att det nu har gått nästan tre veckor sedan jag kom hem är helt galet!
Min sista helg hemma Ridgewood kunde dock inte ha blivit bättre. På lördagen ringde väckarklockan redan vid åtta då vi, hela familjen inklusive både mig och Elin, skulle åka med familjen och några andra familjer från M:s fotbollslag och rafta. Väldigt barnvänlig sådan. Vid nio satt vi hela gänget i bilen och började våran dryga timmes resa upp till floden i Pennsylvania. Vi skulle till exakt samma ställ som jag var med raftade med familjen min första helg i USA förra året. Alltså fick jag avsluta mitt år i USA precis som jag påbörjade, vilket kändes väldigt bra. I bilen på vägen dit var alla på väldigt bra humör och förväntasfulla på dagens lilla äventyr. Alla satt och små prata och skratta, killarna satt förnöjda i baksätet, E satt i mitten i mittensätet och var riktigt nöjd med att ha en au pair på varje sida om sig som hon kunde få uppmärksamhet från, min vm prata om allt mellan himmel och jord, Bruce Springsteen spelades på radion och min vp satt och sjöng med som alltid (innan E promt bestämde att henne nya favorit låt skulle spelas). Just då i det läget kände jag hur mycket jag kommer att sakna USA och min familj där.
Själva raftingen var jättemysig! Elin och jag fick en egen kanot, medan resterande delen av familjen åkte i en gummibåt. I början paddlade jag och Elin fram och tillbaka för att hålla oss inte allt för långt ifrån resten av gruppen. Efter lunch lät vi dock kanoten ta sig ner själv mesta dels av vägen och vi hamnade då en bra bit före de andra. Jag hittade bästa solningsställningen i kanot och låg sedan kvar där, vilket resulterade att jag fick ett fint tomatrött face. Det hade nämligen småregnat lite på morgonen, men på dagen sprack det sedan upp och blev riktigt fint, så jag hade glömt det där med solkräm.
Eftersom Elin och jag hade kommit så långt före alla andra kom vi ner till hoppberget före alla andra. Där stannade vi och passade på att bli barn igen. Tillsammans med alla andra amerikanare, som var där och var allmänt fascinerade över att man kunde hoppa från ett berg ut i vattnet (dessa amerikanare), hoppade vi ett antal gånger från bergsklippan. Riktigt kul var det! Vi stannade där tills de andra kom ikapp och sedan tog vi oss ner den sista biten på floden innan vi kom fram till parkeringen.
På vägen hem stannade vi först till och åt glass, precis som förra året, innan vi körde hemåt igen. Hela skaran förutom min vp däckade i bilen. Min vm lyckades dessutom knäppa en otroligt fin bil när vi alla ligger utslagna i baksättet. Från början hade vi tänkt att vi skulle gå ut och äta på kvällen, men eftersom vi var så trötta beställde vi hem sushi istället, minst lika bra! På kvällen kom sedan tjejerna, grannarna mitt emot, min vm:s bästa kompis med familj och min vp:s syster med familjen över för att säga hejdå. Min vm:s vännina hjälpte mig även att packa om mina väskor så att jag skulle klara mig utan övervikt. Det var guld värt! Det hela var en riktigt bra sista lördag i Ridgewood.
Alla bilderna nedan är snodda från Elins blogg http://elinerikssonusa.blogg.se
Tomato face!
Love to you all!
Puss och kram!
The Office for the last time
Sofia och jag hade ju faktiskt även fredag förmiddag tillsammans innan Sofia var tvungen att åka till flygplatsen. Då Central Park måste vara en av de bästa platserna på hela Manhattan traskade vi upp dit igen en sista gång. Det är något visst med svenskar och "skog". Vi gick förbi Central Park zoo och satte oss där en stund för att filosofera över våra liv. Det hela slutade med att vi satt och betraktade en mask som kravlade över gångbanan. Vi satt bara och väntade på att någon skulle trampa eller köra över den, vilket hände ca sådär 15 min senare. Man kan ju tycka att vi kunde ha använt våran sista förmiddag i New York till något bättre, men just då var det perfekt. Att bara sitta där och insupa det sista av New York (bortsett från masken då).
Efter att jag sagt hejdå till Sofia vid strax före ett ich faktiskt yttrat de något skumma orden att vi ses nästa vecka tog jag mitt pick pack och vandrade bort mot bussterminalen. Stannade till vid Times Square en sista gång samtidigt som jag intalade mig att jag snart kommer tillbaka. Fick sedan halvspringa bort till bussen som jag hann med precis.
Hemma igen halvsomna jag ute vid poolen innan jag snabbt hoppade i duschen då Anna och Amelie skulle komma och hämta upp mig. VI gjorde oss sedan iordning hos Amelie innan Sanna och Adam kom och hämta upp oss och vi åkte ner till the Office. Vart skulle min sista fredagskväll i Ridgewood annars spenderas?! Tjejerna hade gjort ordning små söta lappar med frågor som hade med året att göra, sedan skulle jag komma på ett svar samt att de hade gissat ett svar. Så himla gulligt gjort av dem! Har självklart sparat lappen med deras svar. Vid halv tolv kom även Elin dit, vilket var mycket trevligt! Vi drog sedan hemåt vid ett då vi skulle upp tidigt nästa morgon. Sista kvällen på the Office blev enligt min mening riktigt bra!
Puss och kram!
Cinderella
Torsdagen spenderades i stort sett till shopping, shopping och mer shopping, för Sofias del då. Jag köpte (nästan) ingenting. Vi var inne på Forever 21, Victoria's Secret, Macy's, m.m. Sofia gjorde riktigt många grymma köp. På kvällen gjorde vi dock veckans bästa köp, musikalbiljetter! Vi gick och såg Cinderella och det var riktigt riktigt bra. Den musikalen innehöll verkligen allt. Rysningarna, skratten, scenkläderna, scenografin, rösterna. Även om det sved lite när vi först betalade biljetter var vi båda överens om att det helt klart var mer än värt det efteråt. Det hela var ett grymt bra slut på grymt härlig vecka med Sofia i New York! Sista kvällen i New York!
Puss och kram!
Brooklyn and Harlem
I och med att jag fell in love med Brooklyn första gången jag var där ville jag självklart att Sofia skulle se den delen av stan. Dagen spenderades därför med en hel del vandrande i Brooklyn. Istället för att ta tunneln tillbaka passade vi även på att gå över Brooklyn Bridge vilket var mycket trevligt. Innan vi gick upp på bron stannade vi till vid Brooklyn Ice Cream Factory för att smaka på deras världsberömda glass. Med lite extra socker i blodet tog vi oss därefter över bron.
Väl på Manhattan sidan igen, gick vi längs Broadway upp till Union Square. Då hade redan större delen av dagen gått och vi bestämde oss för att dra oss hemåt till hotellet för att göra oss iordning för att gå ut och äta.
När det var dags för middag åkte vi upp till Harlem för att äta på Red Rooster, vilken är resturang som ägs av en svensk kock. Ett riktigt värt besök var det då stämningen där var på topp. Folket där var jättetrevliga och maten var hur god som helst. Då maten var uppäten gick vi en kort sväng bara för att se oss omkring innan vi bestämde oss för att avlsuta dagen.
Puss och kram!
Woop woop
På tisdagen drog vi Macy's, 5th Ave och Central Park. En riktigt riktigt mysig dag var det. På Macy's hitta vi några riktiga guldkorn och 5th är alltid lika trevlig att strosa upp längs, med biblioteket, Rockefeller Center, Abercrombie, Hollister, m.m. Dagen var även perfekt för Central Park (låter nästan som om jag är överdrivet positiv för än gångs skull, hehe). Innan vi visste ordet av det började dagen gå mot sitt slut, men det betydde ju inte att våran dag var slut. Efter ett stopp vid hotellet där vi dumpade dagens inköp tog vi oss ner till Meatpacking District i downtown. Fick i oss lite mat på en av krogarna där innan vi begav oss ut för att se vad natten kunde ha att erbjuda.
Puss och kram!
Med Sofia på äventyr i Ridgewood
Måndagen blev en lång härlig dag ute i Ridgewood. Detta var i stort sett det som jag hade sett fram emot mest under Sofias besök här, att hon skulle få se mitt hem. Alltså gick vi upp relativt tidigt för att ta bussen ut till Ridgewood. Efter en halvtimmas bussresa fick jag äntligen visa upp mitt hem för henne, så himla kul att hon nu vet vad jag pratar om när jag pratar om hemma i Ridgewood. Då vi varit en stund hemma, sett hela huset och pratat lite med Elin vandrade vi in till Ridgewood i värmen. Första stoppet när vi kom in till town blev Starbucks och lite aircondition, värt! Därefter vandrar vi runt lite innan vi gick för att möta upp Sanna och Adam för lunch på Wild Ginger, min sista WG! Lika gott som alltid!
Vi passade även på att äta lite froyo till efterrätt. Sofia var ju självklart tvungen att testa och det gav oss andra en väldigt bra ursäkt. På Red Mango (froyo stället) kom även Amelie, Elin och Anna och mötte upp oss. Satt och tjöta en bra stund innan Anna var snäll och körde hem mig och Sofia till Olivia. Så glad över att Sofia fick träffa alla mina underbara vänner här!
Kvällen spenderades hemma och vi åt middag med resten av familjen, vilket gjorde att Sofia även fick träffa alla dem. Min vp var snäll och körde oss till bussen senare på kvällen och när vi kom tillbaka in till New York och vårt hotell hamnade vi med en gång framför Harry Potter som visades på tv. Sofia somnade dock ganska snabbt. Jet lag och intryck gör en verkligen totalt utmattad.
Puss och kram!
Två turister i New York
Vilken dag, fötterna ömmar och kroppen är helt slut. Idag har Sofia och jag verkligen turistat i New York. Vi har gått och gått och gått. Sofia vaknade redan vid 6 imorse så när hon väl väckte mig vid åtta var hon i stort sett redo att gå. Efter att jag kommit upp och vi varit nere och ätit frukost kom vi väg. Planen var att vi skulle börja på Macy's, men när vi kom dit insåg vi att det var söndag, vilket innebar att de öppnade sent. Istället gick vi ner till High Linen och gick den hela vägen ner till Meatpacking District. Därifrån vandrade vi ner genom Greenwich Village, Soho, Tribeca och China Town tills vi kom till Little Italy där vi åt lunch. På vägen passerade vi allt möjligt, t.ex. Carrie steps, Friends huset, sockerbit och Washington Square Park.
Lunchen i Little Italy var riktigt behövlig och med mätta magar drog vi oss sakta därifrån när vi var klara. Vi gick via pier 17 ner till Battery Park för att se frihetsgudinnan och det som finns att se där nere. Näst på våran turistlista var ground zero, dock är det inte jättemycket att se då det mest är en byggarbetsplats. Precis bredvid ligger dock Century 21. Där spenderade vi ganska så mycket mer tid.
Med trötta fötter tog vi sedan subway upp till Macy's och Vickan. Bestämde oss för att endast kolla in Vickan och spara Macy's till en annan dag.
Efter det blev det ett stopp vid hotellet för att lämna av lite grejer innan vi drog ut och åt. Det småregna i stort sett hela dagen, vilket var ganska skönt då det annars hade varit väldigt varmt. Det hela var en väldigt bra dag.
Puss och kram!
Äntligen!
Kan inte fatta att den här dagen äntligen är här! Efter en go morgon satt Sanna och jag i hennes bil på väg ner mot Newark. Vi kom precis i tid för Adams ankomst och det var en väldigt glad Sanna jag sa hejdå till där. En timme senare var det dags för nästa ankomst. Äntligen är hon här! Fina fina Sofia! Kan inte fatta att det är över ett år sedan vi sågs sist. Det känns som om det var senast igår.
Nu har vi gjort oss hemma i vårt hotellrum, varit ute och ätit och strosat runt Times square. För tillfället är vi tillbaka på hotellet och kollar på Harry Potter. Sofia har somnat, stackarn var helt slut efter allt resande. Jag ska snart följa hennes exempel så att vi kan get the most out of tomorrow. Så taggad på denna vecka!
Puss och kram!
Gårkvällen
Gårkvällen var mycket mysig och spenderades hemma hos Sanna. Kvällen bestod av kikärtskakor, rose, s'mores, mojito och massa massa prata. En helt awesome kväll med tjejerna med andra ord.
Puss och kram!
Det värsta jag någonsin gjort
Att komma hit till USA är det bästa jag någonsin gjort. Att behöva lämna allt här är det värsta jag någonsin gjort. Såhär en vecka innan det är dags åka tillbaka till Sverige har dagarna kommit att bli en enda berg-o-dalbanan i humörsväningar. Förtillfället känner jag mig som ett känslomässigt vrak. Ena stunden längtar jag brutalt mycket efter att få komma hem och krama om alla, få bada i sjön hemma, köra en riktigt bil på riktigt vägar, äta svensk mat, you name it. I nästa sekund vill jag bara lägga mig ner på golvet och gråta och skrika på samma gång. Mitt liv det här året har helt enkelt varit alldeles för bra och jag vill verkligen inte lämna det. Det som för ett år sedan när man kom hit var främmande och helt nytt är nu ens vardag och trygga rutiner. Att behöva lämna det är så mycket jobbigar än jag någonsin trodde att det skulle kunna bli.
Vet inte om jag har nämnt det innan, men den här situationen när man nu är på väg på mot slutet och ska åka hem till Sverige är så annorlunda jämför med situationen när man skulle åka hit. Att åka hit längtade jag efter, jag var inställd på det i månader och även fast det var jobbigt att lämna allt hemma var jag beredd på det och jag visste att jag skulle komma tillbaka till ett år senare. Alltså var jag fullt medveten om att jag skulle åka hem ett år senare igen. Så egentligen borde hela den här situationen kring hemresan inte kännas så främmande och konstig som den gör. Skillnaden är att jag inte hade tänkt en tanke på att jag skulle lämna något här. Att åka tillbaka till Sverige efter ett år var rent ut sagt självklart, men att behöva lämna sitt liv här kom verkligen som en chock. Just den detaljen över att behöva lämna är otroligt jobbig. Det här året kommer aldrig komma tillbaka. Det kommer aldrig var jag och tjejerna här igen. Bara tanken får det att knyta sig i magen på mig.
Det enda positiva jag kan se i det hela när jag nu känner mig som det vrak jag är, är att för att jag överhuvudtaget ska ha kunnit bli det vrak jag nu är MÅSTE jag haft ett sjukt bra år. Det här året hade aldrig kunnat bli så här bra utan allt stöd från er där hemma i Sverige, mina fina fina vfamilj här hemma i Ridgewood och världens bästa tjejer här som kommit att bli några av mina bästa vänner och vänner som jag kommer hålla fast vid för resten av livet. Från djupet av mitt hjärta, jag älskar er alla!
En behövlig vecka
Den här veckan har precis som alla andra veckor detta år bara försvunnit. I tisdags sov jag länge igen. Bestämde mig redan i början av veckan att det här skulle bli en vecka med mycket slapp och vila så att jag slipper ta en sådan vecka när jag kommer hem till Sverige. Inte för att man någonsin egentligen behöver slappa, men efter ett år där man alltid sätter sig själv i andra hand har det varit väldigt skönt att bara ta hand om sig själv i några dagar.
Tillbaka till i tisdags. Då det ändå var helt okej väder åkte jag och Olivia hem till Elin (för mig är det fortfarande hemma). Låg där och slappa i solen i några timmar. Passade även på att springa på morgonen då Olivia åkte till gymmet. På kvällen kom tjejerna hit för häng. Kommer sakna alla våra stunder tillsammans.
I onsdags åkte jag med Sanna på kvällen till JFK. Hennes vfamilj skulle nämligen åka till Sverige på semester och då skulle hon köra dem till flyget. Det hela blev en väldigt mysig roadtrip. Antagligen våran sista... Men det var riktigt härligt att sitta där i bilen och bara cruisea över New York, när kommer man göra det igen?
Vi kom tillbaka till Ridgewood vid nio och skyndade oss då in till town där de visades film i parken. Det hela blev ett väldigt sent firande av Amelies födelsedag. Väldigt mysigt var det!
Torsdagen började med frukost hos Amelie. Finisen hade bakat scones som var gudomligt goda. Sanna och jag drog sedan vidare till Bergen Town Mall för att "kolla runt" lite. Slutade med att jag köpte en bikini, hehe. Hemma hos Sanna blev det sedan en väldigt sen lunch. Det hade mulnat på under dagen och båda två var helt slut, vilket resulterade i att vi landade i soffan och satte på en film. Efter en stund rullade även Anna och Olivia in. Kvällen avslutades med te, mys och prat på verandan. Kan inte tänka mig ett bättre sett att spendera en torsdagskväll på. Traskade hem till Olivia runt tolv snåret.
Drabbades dock av en smärre ångestattack när jag lagt mig för att sova, vilket resluterade att jag skrev ett antal listor på saker som jag "måste göra", passade även på att packa så mycket som möjligt inför den kommande veckan. Vid halv tre började stressen lägga sig och tröttheten kom äntligen krypande.
Idag har Sanna varit en ängel och kört runt mig så att jag har kunnat fixa grejer. Första stoppet blev banken, så nu är mitt amerikanska konto ett minne blått. Därefter åkte vi ner till Paramus då jag behövde köpa lite grejer till mitt "hemliga" projekt. Bilder och förklaring kommer senare. Blev även ett stopp på Paramus Park då jag lovat mig själv att köpa smink innan jag åkte hem. Det är nämligen mycket billigare här (precis som mycket annat). Sanna körde sedan hem mig så att jag kunde packa om mina väskor inför nästa vecka. Är nu helt redo inför Sofias ankomst imorgon!!
Puss och kram!
Sol, bad och soffan
Igår, söndag, blev det också en rejäl sovmorgon. Jag vaknade dock förre Elin som inte vaknade förrän tolv. Kanon tycker jag då det innebär att hon inte borde vara jetlaged längre. Efter en go morgon åkte vi ut och körde lite i området. Elin fick alltså provköra bilen medan jag satt brevid och sa åt henne vart hon skulle köra och hur bilen fungera. Kände mig som rena rama körskoleläraren, måste säga att min elev var väldigt duktig på att köra bil.
Vid två mötte vi upp Olivia och Sanna vid Graydon efter att ha hämtat upp Anna och Amelie. Vi sola, bada, spela volleyboll och spana på badvakter hela eftermiddagen. En ritkigt härlig söndag helt enkelt.
Vid sju drog vi oss hemåt då Elin skulle äta med familjen och jag snabbt behövde packa ihop mina grejer inför veckan innan Anna och Amelie kom och hämta upp mig. Så nu har jag officiellt flyttat ut ur huset, även om min stora väska är kvar där. Elin har fått ta över allt, rummet, telefonen, nyckeln, bilen, m.m. Känns sjukt konstigt, men samtidigt ganska skönt. Det värsta måste jag ändå säga är att jag inte har någon bil längre. Hur tar man sig runt i detta land utan bil om man inte vill åka snålskjutas med sina vänner hela tiden?!
Nu har jag alltså flyttat in hos Olivia, vars vfamilj är i Sverige förtillfället, så det är bara hon, jag och hunden här. Idag har vi haft en riktigt recovery day. Det har regnat och åskat i stort sett hela dagen, så vi har utan dålig samvete legat i soffan hela dagen och kollat på Hart of Dixie. Aldrig sett det innan, men är helt fast nu. Jättebra serie! Enda gången vi lämnade huset idag var när vi åkte iväg för att köpa glass, hehe. Första dagen som ex-au pair kunde inte ha spenderats bättre. Imorgon blir det dock nya tag. Vi har båda lovat varandra att vara lite mer aktiva. Hoppas på sol!
Puss och kram!
