lnpellen.blogg.se

Idag är det onsdag och jag borde egentligen sova nu, men sova kan man göra när man blir gammal (eller på dagarna när barnen är i skolan). Hittills har veckan flytit på som vanligt. Sanna och jag jobbar fortfarande på att komma igång med träningen igen. Igår var vi och Amelie ute och sprang. Tror att vi sprang ca 6 km och det var riktigt skönt. Om jag ska nå mitt mål och vara med vältränad när jag åker härifrån jämfört med när jag åkte hit får jag allt ta och lägga i en högre växel nu. Måste bara hitta den där extra motivationen, för jag vet att den finns där någonstans. Om de inte ligger massa snö på marken imorgon när jag vaknar, vilket de hotat med, så ska jag ta på mig löparskorna igen och gå ut och springa. Finns ingen bättre känsla en den som infinner sig efter ett träningspass när man verkligen känner att man har gett allt. 

 

Har även gått in i en fas där jag försöker tänka att jag ska sluta äta, totalt. Och nej ingen behöver rynka på pannan och oroa sig över att jag verkligen kommer att sluta äta totalt och på så sett försvinna. För det finns inte på kartan. Hallå, skulle jag, Ellen, sluta äta?!? HAHAHA!!! Men med tanke på att min självdisciplin inte precis är på topp när det gäller att inte gå och små äta, believe me I've tried, så tänker jag nu bli ännu hådare mot mig själv vilket i slutänden förhoppningsvis kommer resultera i att jag äter som en normal människa. Man kan väl säga så att när vi t.ex. har B&J kvällar kan jag lätt trycka i mig en hel själv medan de andra känner sig nöjda efter en halv. Som sagt, det där med självdisciplinen är det inte så bra med, haha. Och det är så mycket i det här lander som kretsar kring mat, vilket jag inte alls brukar tänka så mycket på. 

 

Anledningar:

1. Jag lagar inte mat om jag inte måste.

2. I stort sett allt i matväg är ätbart.

3. Mitt motto har alltid varit så länge du inte tänker förmycket på mat, så är det inte där problemet ligger. Det är när du är besatt av tanken på mat som du skapar ett problem för dig själv. Och med det menar jag att om du konstant går och tänker på mat och allt du kan tänkas äta så kommer du tillsist rulla fram. Om du istället går omkring och har ångest över mat och att du alltid äter förmycket så kommer du tillsist tyna bort. Inget av exemplena ovan är att föredra. Vet inte om det egentligen gav någon större klarhet i det hela, men helt enkelt ät en bra husmanskost och rör på dig så skapar du inga problem. 

 

Vill tillägga att det överhuvudtaget inte finns något som säger att mina tankar skulle vara korrekta om man skulle fråga någon som vet vad de pratar om i ämnet i fråga, utan det är bara så som jag ser på saken i nuläget (när jag egentligen borde sova). Och med lämnar jag ämnet mat och går vidare i livet. 

 

Nu ska här göras några situps och armhävningar innan det är dags att sova.

 

Puss och kram!