lnpellen.blogg.se

Den 5 augusti 2013 stod jag alltså på svensk för första gången på över ett år. Man kan ju tänka sig att jag borde ha varit överlycklig och super taggad på att få träffa alla igen (med det inte sagt att jag inte var), men just i det läget var jag så grymt trött. Efter att ha stigit på planet i Frankfurt totaldäckade jag på planet och var fortfarande grymt trött när jag klev av det en och halv timma senare. För än gångs skulle kom min väska riktigt fort, så med mina tre väskor vandrade jag ut mot ankomsthallen där min fina familj stod och vänta. Nu var det ju inte så länge sedan jag träffade dem, utan bara en dryg månad, men det var ändå väldigt skönt att krama om dem och faktiskt känna att man var hemma igen. 

 

Det första jag gjorde när jag kom hem var att hoppa i sjön. Så som jag har saknat det, tror inte det har undergått någon jag träffat i USA, hehe. Efter det tog jag en välbehövlig dusch innan jag kröp ner i MIN säng och sova någon timma. Mamma väckte mig strax innan vi skulle iväg och äta middag hos Omi, vilket jag tyckte var lite skumt, men trevligt. Var förfarande alldeles för trött för att orka reflektera över det. Vi åt en mysig middag med god svensk mat och hade det allmänt trevligt. Så småning om drog vi oss hemåt och jag såg då riktigt fram emot att få gå och lägga mig igen. När vi kom hem satte mamma nyckeln i handen på mig och bad mig gå och låsa upp. Jag som fortfarande var för trött för att orka reflektera över något av det som hände tyckte ändå att det hela var lite konstigt men tänkte inte mer på det. Första jag ser när jag kommer innanför dörren är att det ligger lakrits på golvet som leder in till vardagsrummet. Jag kopplar fortfarande inte, men inser att något är på gång, så börjar plocka upp det dyrabara svenska godiset och följer spåret in till vardagsrummet. Där från ingenstans hoppar plötsligt mina underbara vänner fram. Så himla glad och överraskad blev jag! Mina fina syster hade planerat allt och bjudit in alla. Nu blev det kramkalas igen, med en något chockad Ellen som plötsligt inte alls var trött längre. I uterummet hängde Sverige volanger, på bordet fanns svensk godis, svenska chips och dricka och ur högtalarna spelades svensk musik. Ett riktigt fint litet Sverigekalas helt enkelt. Det var så grymt kul att träffa alla igen och det fanns så mycket att prata om. The best surprise ever!!! Tack alla! 

 

Puss och kram!